Visst måste vi väl alla ändå vara överens om hur förbannat tråkigt det faktiskt är att städa. Städningen,  som har kommit att bli ett nödvändigt ont, är någonting vi alla måste ställas inför vecka ut och vecka in. Och inte nog med det, om vi inte själva gör det så kommer ingen annan heller att göra det. Just därför så har ordet städning blivit ett ytterst laddat och negativt ord för många av oss städhatare där ute.

Så vad kan man egentligen själv göra åt detta? Hur ska alla vis städhatare bete oss ut i vardagslivet och tillsammans med folk? Och framförallt, hur ska vi bete oss med människor som är pedanta och maniska när det kommer till städning? Hur ska vi någonsin kunna blir accepterade för dom vi är när vi möter människor som dessa?

Ska vi verkligen behöva ta till sådan drastiska metoder som att faktiskt börja städa? Borde man inte istället få chansen att bli acceterad som man är, och inte tvinga sig att vara som alla andra? Varför ska just jag behvöa at till moppen och städa som en galen städmaskin? Nej, städa kommer jag aldrig att göra. Det spelar ingen roll hur många dammråttor som befinner sig under min säng eller hur många fläckar som syns på spegeln. Jag kommer alltid och för evigt ge tummen ner åt städning.