Att leva med en dålig ekonomi är troligtvis något som de flesta varit med om någon gång i livet. Antingen så kanske det var när man levde livet som student, eller kanske när man letade efter det där perfekta jobbet och faktiskt var arbetslös. Oavsett vad, så känner nog alla igen sig i den känslan av att befinna sig i slutet av månaden och i princip ha noll kronor kvar på kontot. Och varje gång så undrar man, hur hamnade jag här?

För det var säkerligen inte längesedan man stod där sist, och då var det samma visa om igen.  Detta är ett evigt dilemma som är väldigt svårt att undvika för många. Vissa försöker lösa problemet med att ta regelbundna sms lån på nätet, eller så ringer man hem till mamma och pappa och ber snällt om ett litet stöd.

Oavsett hur man dealar med det, så är det ofta ingen långsiktig lösning direkt. Och ofta så vill man ju egentligen bara hitta en sund och bra riklinje so gör att man får ihop sin ekonomi på allra bästa sätt. Frågan är bara vad det krävs för att alla de som gör dessa misstag ska inse att det är dags att ta itu med problemen. För om man inte har en sund inställning till pengar när man är, ja då kommer det bli ännu svårare ju äldre man blir.

Att den här vintern har varit olidlig på många sätt skulle nog de flesta svenskar hålla med om. För detta måste väl ändå vara den första vintern på länge som liksom aldrig verkar ta slut. Man minns inte ens när den började, och ett slut vågar man ju knappast hoppas på. För varje gång man har fått ett tecken på att våren är på väg, så börjar det snöa och man är tillbaka på ruta ett.

Det är kallt, grått och äckligt, och ska man inte undvika isflak på gatan så är det slaskpölar man febrilt för hoppa över. För att inte tala om det liv man riskerar om man råkar gå för nära alla de Istappar som tydligen kan dimpa rakt ner i huvudet på den. En minst sagt obehaglig tanke.

Allting känns som ett moment 22. Icepool har gubbar som står på taken och tar bort all is, trafiken är ur balans stup i kvarten, och minst tre gånger om dagen halkar man på gatan och tror sig vara ett steg närmare nära döden känslan. Och även om vi svenskar brukar tjata på att det aldrig snöar och blir en riktigt vinter, så var det väl ändå inte det här vi menade när vi sa så? Visst, gärna snö i 2 månader kanske, på sin höjd. Men sedan vill vi att våren ska komma.

Inte är det ju kosntigt att människro i varma länder är både gladar och lyckligare än vi uppe i Norden. Frågan är hur vi i framtiden ska lyckas uthärda långa vintrar som denna?